honungens

 har en känsla i kroppen,att det kommer hända något. jag vet,det låter säkert jättekonstigt,men den finns där,den bara kommer över mig ibland. att nånting bra kommer hända. som en förväntan känns det som,som kommer bli sann. varje gång den kommer över mig så stannar jag till,och sen blir jag liksom lugn på nåt sett. jättekonstigt,vet inte om det är ett sjätte sinne eller så,men det har hänt mig förut,och det visade sig att jag hade rätt,det var nåt stort som hände då. det får visa sig vad det är,men när det händer vet jag att jag inte kommer bli förvånad..

 har en envis stundande förkylning,eller vet inte om den är på gång,eller om den är på bortgång,konstigt,men den är liksom på hold fast den inte bryter ut. skitirriterande. trots detta så är det jobbhelg,bara söndag kvar nu,så den gick fort. kvällen har jag spenderat hos mamma och pappa. blev bjuden på supergod middag och mammas hembakade kaka,som vanligt somna jag en stund i soffan,medan jag prata lite snabbt med jenny på viber ♥ 
 
 går och funderar på om jag kanske skulle ta tag i saker,och ta tjuren i hornen och få sagt det som jag måste få sagt,och måste få ur mig. känns som att det kanske är mitt första steg på vägen,kanske allt skulle kännas lite lättare då,alla korten på bordet,att bara säga att jag inte längre känner glädje i det jag gör? behöver bara peppa mig själv,för oavsett vad någon säger,att jag måste tänka på mig sjölv,så är och kommer det vara skitjobbigt,som att jag sviker,men det finns så många fula,fega dryga som bara gör att jag verkligen mår dåligt,varförgör jag så mot mig själv? bajs.

 SAKNAR dig gumman !

 hade en så himla bra strategi i början på den här veckan. det här skulle bli min POSITIVA vecka. men herregud,det är svårt. det finns väldigt,väldigt,väldigt många negativa personer där ute,och energitjuvar.
 hur jag än mår,oftast,nästan alltid,även om det är den mest shiti shitdagen så låter jag det oftast inte gå ut över arbetskamrater eller vänner,det är bara nej,nej,nej, man drar inte ner andra. men många andra har inte den där spärren,utan öser ur sig allt och drar ned alla i sin omgivning. fan vad svårt det är att vara positiv då!
 igår slutade jag iallafall tidigare så jag tog tåget mot stockholm och mötte upp min fina maria. vi hamna på caliente tapasrestaurang och beställde in massa gott och gott vin och planerade hösten och prata om den inplanerade solresan. längtar redan  massa,men tiden går fort. först ska jag och martin,äntligen,ner till lund och hälsa på michis och martin!
 i måndags så började träningen iallafall! jäklar vad jag svettades,jag svettades verkligen som en lite gris,från varje liten por,och håret! men nu är jag på´t igen.

 det blev lite för mycket,det är då migränen smäller till som en rak höger i tinningen och jag blir som ett litet barn som bara vill krypa upp hos mamma och sova tills det går över. igår när jag smällde igen dörren bakom mig på jobbet och gick ut i blåsten och kände hur den slog i ansiktet,det var underbart,och samtidigt kändes migränen lite bättre. mörkret,blåsten och regnet,det kändes bra på nåt sett,samma sinnesvaro som i mitt huvud och mina tankar. hade fönstret öppet hela min sömnösa natt och hörde hur det dundrade på där ute. idag har jag varit hemma,för att återfå sömnen som uteblev och återhämta mig. men det dunkar fortfarande i tinningen,men det beror nog på många olika saker.
 var över till mamma under dagen för att bli lite omhändertagen. vi prata om hösten och vintern. snart fyller mamma år,det stora jämna.och jag vill så gärna få ihop en sansad,riktigt middag,ute bland vanliga folk,där vi också förhoppningsvis kan bete oss som vanliga mnnsikor,en så kallad normal familj,det är lättare sagt än gjort,men jag har mina önskningar och mina förhoppningar. önskar.

 känner mig så färdig med sommaren och värmen nu. vill ha kalla,krispiga,härliga dagar och mörka kvällar. kura ner mig i stora soffan med kärleken brevid mig,tända ljus. fixa filmkvällar med mina fina vänner,ordna middagar,baka bullar och kakor och sen fixa varm chocklad. åka till stan,handla och käka gott ute,dricka mörka,fylliga röda viner,planera julklappar och julbak. ordna glöggkvällar. åka bort med min käresta,vi har funderat på spa i trosa igen. och sen har vi vår spökvandring i gamla stan kvar. vill så himla mycket. men vart finns orken?

 idag skickade jag iväg ett mejl,jag hoppas på svar,positiva svar. jag behöver det,åh,snälla vad jag behöver det.

´jag vill vara vanlig,vad det nu är ´

 
 



 

 regnet slår på och har den där ledsna känslan i kroppen,att nånting har tagits ifrån mig,att den här helgen var tvunget att ta slut. helgen försvann lika fort som den kom. skulle kunna leva precis så som jag gjorde igår,alltid och för evigt. tog min käresta och begav oss ut i underbara sensommarstockholm. gick runt ön och titta på folk,köpte med oss fika och pratade om framtidsdrömmar och miosoffor. gick vidare mot fredhälls klippor och njöt av solen och värmen och vidare runt till kristneberg och sen upp mot skrapan för att köpa förfriskningar,sen hem. älskar stockholm,det är nåt som händer med mig,en känsla som uppfyller hela min kropp och jag känner mig bara lycklig,hemma,som att jag är gjord att bo där. vill aldrig åka hem. igår kändes det verkligen som att det kommer bli så,det kommer en dag bli mitt hem. vi står på samma plan,vi tänker i samma banor nu,jag vill satsa,vi vill satsa. skulle kunna fortsätta gå runt i underbara stockholm,jag vill liksom inte missa nåt,jag vill insupa allt,all dess atmosfär,inte missa alla mysiga caféer,restauranger,bakgator,klippor,globen,stadshuset,vasastan. allt. jag vill ha allt!

love of my life

 håller verkligen på att ramla ner av trötthet och sömnen vill ta över,men jag låter den inte göra det än,helt och hållet. tankarna snurrar,nu när jag blivit ensam för natten.som de alltid gör. de nätterna jag ligger sömnlös med alla mina världsproblem,som jag lovar mig själv att lösa och ta tag i när morgonen gryr,de återkommer för att aldrig tas om hand om. familjen var här nyss, vi fixa hemmapizza,pappas pizza som vi gärna kallar den,så som han gjort den sen vi var små. idag var en bra kväll,alla höll sams och tyckte om varandra. kan så gärna vilja dela de stunderna med my speciel one,om du var med och jag fick inse,att vi kanske inte är så annorlunda iallafall? bara ibland,ganska ofta.
 har så mycket längtan i min kropp just nu,längtan efter så mycket. nya erfarenheter,att lära mig nya saker,sitta i en skolbänk,framför en dator,ha en tenta,en läxa,bara suga in mig av ny kunskap för att få hjärnan att verkligen arbeta och känna mig behövd. drömmer och längta efter ny bostad,ett litet hus,att renovera,plantera trädgård,måla om,ny soffa,vitt staket. drömmer om barn,har blivit helt uppslukad av alla bebisar och fina barn som finns där ute. tänka att jag sitter här och skriver det? jag som aldrig skulle skaffa barn,som inte ens tycker om barn? men det gör jag ju inte,bara de där vissa speciella guldkornen där ute.
saknar mina vänner,har blivit helt beroende av att ha folk omkring mig,men ibland får jag hejda mig och inse att jag kanske ska ta ett steg tillbaka? dumma tankar infinner sig och jag drar mig undan för att kanske bli lite saknad och inte den som är på hela tiden. alla dessa dumma känslor som jag aldrig lyckas bli av med.
 längtar efter att leva i nuet. just nu lever jag i mina drömmar,om hur jag vill att min famtid ska vara,eller hur jag hoppas att min vardag ska bli. ser tillbaka några år och skulle verkligen inte vilja gå tillbaka. äldre känns bra. äldre känns som mognad och att våga vara den man är. och jag vågar vara den jag är,det är bara mer tro på mig själv jag behöver,ett jädra anamma att jag kan göra vad som helst. om jag säger det tillräckligt mycket till mig själv,blir det sant då? 

 mitt i all min emotionella röra dyker det upp ljuspunkter.årets vinterresa med min finaste maria är bokad.och den finaste lilla pojken har kommit till världen i söndags. snart blir det bebisbesök i stockholm!
 vill också ha en liten !