För privat?
Är och kommer alltid vara en grubblade person,som analyserar och tänker alldeles för mycket. Hela tiden ifrågasätter jag mig själv och mitt sett att vara. Och jämt tror jag att jag måste bli bättre,coolare,lite charmigare för då kommer jag passa in. För passa in har jag nog aldrig gjort,eller jag har nog aldrig tyckt att jag förtjänar att passa in.
Har alltid sett mig själv som en aning.. Töntig. Det är nog boxen jag passar in i,fast jag vet,jag vet att jag är en snäll, omtänksam person,som förtjänar kärlek och vänskap,och ändå ifrågasätter jag mig själv nästan dagligen. Så himla uselt och jag undrar verkligen vad det grundar sig i,men gissar och antar att det är från skolåren som inte var dom bästa.
När jag får för mycket fritid,som nu när jag legat sjuk hela helgen får min hjärna tokspinn och blir nästan överhettad. Det känns som jag missar för mycket som händer i min omgivning och än en gång står jag bredvid,utanför gemenskapen. Det känns så orättvis fast jag vet att det är inget som kan hjälpas,sjuk blir man.
Samtidigt är veckodagarna fulla med jobb och helgerna bokade framöver och det känns som jag missar och går om mina fina vänner,som betyder allt. Vilket pussel,som är så svårt att lägga och få ihop med de andras pussel, och till på köpet är det snart en vecka sen jag fick pussa på min sambo. Tror allt skulle bli så mycket enklare om jag sänkte min gard,lät mig själv tycka om mig som jag är och på så sett släppa in folk,men det är lättare sagt än gjort. Av den skara vänner jag har idag är jag lyckligt lottad och vet att jag kan vara mig själv fast det händer då och då att jag tvivlar på mig själv. Och hjärnspökena tar över. Så dumt,så onödigt.
