Om ödet får bestämma??
fick veta nåt idag som fick mig att minnas en sommar för väldigt länge sen. Vi tre tjejer,hela sommarlovet hängde vi vid stranden med den stora ängen. han var killen som min kompis var hemligt förälskad i, men å andra sidan var vi nog det allihop, lite grann. ung och 14,dom tre killar med moppar och nånstanns lite onåbara, men vi hängde och kändes oss ganska coola.
tänk ändå, vad märkligt livet är, vart man hamnar och hur ens liv stakad ut och man vet inte vart det leder, ödet är för jävla skrämmande. Tänk om jag då visste vad jag vet idag, att den här killen inte finns idag längre, att han inte orka och inte fann nån annan utväg än att ta sitt liv? hur kan en människa må så dåligt att den inte lägre kännet varken kärlek eller hopp? Helt obegripligt. tänk vad man inte vet, och vad man kanske ändå ska vara fruktansvärt taksam över..
r.i.p
