honungens

dåså,efter 4 dagar skulle jag vilja säga att jag åter igen känner mig som mig själv igen,det tar tid att återhämta sig från en kräksjuka,matlusten har varit lika med noll,men nu serru,nu är småätandet tillbaka,kanske inte ska ropa hurra för det,men skönt att min mage är sig själv igen. även om jag idag fick höra på jobbet; herregud vad mager du är! och ; ja,du är sannerligen den sista som behöver bli av med några kilo. blir lite fundersam,ser jag såå SMAL ut,det hoppas jag inte,och jag hatar sånna kommentarer.


 hela mitt liv (jo det är sant!) har jag fått höra att jag är så himla smal,liten,på alla sätt och vis,och fått sagt till mig att jag kan minsann äta vad jag vill,när jag vill,hur jag vill,det spelar ju ingen roll,du behöver inte tänka på din vikt. inte? kan säga att jag har mått minst lika dåligt av att vara smal som att nån kanske mår dåligt av att vara lite större? bara saken att folk poängterar ens vikt,vad är grejen? jag har kämpat för varje kilo upp,medans nån annan kämpat för att gå ner samma kilo. vi sitter i precis samma båt,fast tvärtom,och kanske nån tycker att det inte synd om mig som kämpar för att gå upp i vikt,men det är svårt att köpa kläder även när man är liten,kort och smal. tänk er för för faaan!

sjukligt smal? det tycker inte jag . . .