det är bara så det är

 det gjorde ont,och gör det fortfarande.ganska mycket. glömmer nog inte i första taget.
som att bli klubbad och nedtryckt till golvet,och ingen finns som vill ta min hand.
 men jag är ingen man sätter sig på. då får man minsann en känga tillbaka.



 



 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0