honungens

 Hela hösten kändes det som att jag gick på halvfart. som att det fanns något inom mig som bara gjorde ont,gnagde,och bara åt upp mig innifrån. kunde verkligen önska att jag bara fick sova,hela dagarna tills det blev kväll och sen om igen. tror jag ställde för höga krav på omgivningen och alldeles för stora krav på mig själv,att jag borde uppnåt nånting bara för att alla andra skulle se bättre på mig. kanske jag trodde att folk såg mig som nån som stannar kvar,inte vågra,inte utvecklas,inte lever. jag vet inte,det kanske endel gör än?
 har bestämmt mig för att bara vara. ta var dag,vecka,månad som den kommer. inte ha några onödiga förhoppningar,ingen tro att saker bara ska hända av sig själv. jag får varva ner och inse att min tur kommer,för eller senare. det är ju faktiskt inte bara mig det handlar om längre. men tro inte att jag släpper mina drömmar,jag ska se till att nå dit inom kort. jag ska bara skynda långsamt..