honungens

 jag vet att det här blivit en,kanske inte tråkig blogg,men ganska allvarlig,men det är min blogg,och just nu är det ingen glad blogg, kanske det är jobbigt att läsa om mitt just nu lite instabila vardag,adra kanske gottar sig? men livet pågår just nu,mitt liv. jag vet inte hur många,av mina nära som följer mig här,vilka i min omgivning,ibland funderar jag på när ja träffar folk,om de läst,men inte säger något,om de funderar,eller tänker att shit,visst är hon labil? fast å andra sidan,varför bryr jag mig? å andra sidan så bryr jag mig. knäppt. jag vill inte att någon ska tycka synd om mig,eller dalta mig,men ni som jag vet bryr er,ni är guld värda. ni som verkligen frågar hur jag mår,och då jag kan svara,att nej,det är inte bra. egentligen,jag skulle satsat på skådespeleri,för det har jag nog sysslat med hela min uppväxt. ironiskt nog.

 känns just nu som att det inte finns någon återvändo. efter att ha stött och blött med nära och kära. det känns som att jag går omkring och tycker synd om mig,beklagar mig över allt,skiten,och det kanske jag gör,det kanske jag kan få göra det också? för jag känner mig inte glad,inte alls sådär som jag brukar göra. paniken och ångesten smyger sig på varje arbetsdag,och jag är inte ensam,verkligen inte,de skulle bara veta. har nog aldrig kännst såhär,det känns som att det självförtroendet och den självkänslan som jag jobbat upp,under så många år,den är bara som bortblåst. helt nere i fotknölarna,hur ska jag göra för att komma upp? just nu är min hjärna på högvarv,det kokar där inne och den vill att klockan ska gå,så det kan bli eftermiddag,kväll,helg,ledig dag,bara för att slippa,bara för att få sova,bara för att få drömma. jag vet att jag måste ta tag i det här,annars kommer jag förstöra mig själv,och det lilla av fötroende jag har kvar,men hur ska jag orka om jag inte ens orkar vara glad. jag har verkligen blivit en urjobbig person,som exploderar på minsta lilla,och det ska väl vara motivering nog? att gör jag inget så kommer jag skrämma iväg alla mina kära. för jag orkar inte vara glad längre,där man blir tagen för given.man inte får ett tack,inte får lägga den tid på saker som man skulle vilja göra,där det finns fler som önskar att de var någon annanstanns? snälla,snälla,snälla. jag behöver hjälp,på alla möjliga sätt. kom igen nu Maria. gör det,du kan klara det!