honungens

 känner på nåt sett att en sten har lossnat från mitt hjärta,att mina axlar blivit en aning lättare. att få dela med mig av mitt inre,faktiskt min börda,bland annat att berätta för den människan som älskar mest av alla,det var svårt,men det var kanske det viktigaste jag kunde gjort för oss båda. vi får se hur vi går vidare med detta.men det känns bättre än på mycket länge,även om jag bara kommit till ruta ett. det här med att ha en anonym blogg kändes kanske bäst först,men å andra sidan,jag har mörkat,och dolt,mycket väl,mina inre tankar nästan så länge jag kan minnas. och nästan så bra så att jag själv trodde på mina vita lögner jag drog.än idag när nära och kära frågar om min familj,tar det emot att svara,det är som att jag avslöjar mina mörkaste hemligheter,som att folk går över gränsen,fast de egentligen inte gör det alls.jag har stor integritet,och det kan ingen ta ifrån mig.jag har aldrig gått in på detaljer,bara berättat det som kändes bra,det som lät bra. hur sjukt och otrolig är inte det? jag är nog helt enkelt rädd,rädd för att bli lämnad och inte omtyckt för den jag är,folk pratar ju,och det har de alltid gjort,det vet jag,bakom ryggen,fast det har varit så klart,jag har hört folk fast de inte trott det,även om jag är liten och inte hörs så mycket så hör jag,oc jag ser vad de tänker.Det är en sak som är jävligt säkert. därför håller jag ett hårt grepp om dom som jag håller kär. jag bestämde mig för att att bli en ensamvarg,men det var nån där uppe som ville se annat. det finns perioder,de kommer med jämna mellan rum då jag drar mig tillbaka,stänger ute världen och drar mig in i min egna värld,min bubbla. dit in får ingen komma,inte alls. och det kan vara svårt att förstå och sårande för de som tror att jag vänder och drar mig bort. där måste jag stanna ett tag,för att begrunda och orka med vardagen.  me med åren vet jag att ni vänta på mig,tills jag kryper fram,sakta men säkert. ni är det finaste jag har.älskar er av hela mitt hjärta.
 jag orkar inte längre vara någon som jag inte är,att inte få säga vad jag önskar och hoppas,och jag hoppas att ni vill ha mig ändå.