honungens

 äntligen är den här veckan över,den har inte varit rättvis mot mig,i min mening. in i det sista känner jag stor frustration över tillvaron,stundtals. men veckan har givetvis varit fylld av guldkorn,som betyder mest. idag lyste lilla stina upp min dag på jobbet. hann hälsa en snabbis på lillskruttan som varit och badat,och ätit pannkakaor! hon är så söt.  även idag har huvet varit en uppsväld boll(känns det som) jobbdagen kändes lång,kom hem och efter mindre promenad och en kopp thé har det varit sova,har sovit sen halv fyra,fyra tills nu. trött.känns ibland som att förkylningen sitter i nånstanns dolt där under. konstigt det där. den här veckan har verkligen segat sig fram som ingen annan,ändå,när man ser tillbka är det redan en vecka sen tjejmilen ? som sagt,konstigt det där,vad tiden ändå går fort.
 imorgon räknar jag med en välbehövlig sovmorgon innan det blir bankesök,vet inte riktgit vad jag ska komma fram till,men lyssna och lära sig nåt kan man ju alltid. sen blir det antagligen en joggingtur innan det är dags att svira om för middag med jobbet. nu väntar jag in min sambo som ska komma hem med middagen,ugnen är på så det är bara att kasta in klyftpotatisen och sen är det så gott som klart. en lung kväll i soffan får det bli kan jag konstatera.