honungens

 ibland infaller den där känslan i hjärtat och då känns det i hela min kroppen,som ett lyckorus,för att i nästa sekund bli helt sönderrasad av tankar från hjärnan som gör mig livrädd. det är hårfint det där,mellan himmel och helvetet,salt och sött,dröm,mardröm. finns så mycket vilja i mig just nu som bara måste ut snart,innan jag spricker,eller blir tokig. så mycket jag vill ha sagt,men inte våga,kanske för att jag inte är redo? eller kanske för att det kommer förändra så mycket,men att det kanske är just det jag behöver göra,för att komma ett steg vidare,eller kanske jag hamnar en ruta bakåt? jag vet att man måste våga för att komma någonstanns,men är det något jag lärt mig de senaste året så är det att gå på magkänslan,och min magkänsla är inte riktigt där,ännu,men det kommer. har bestämmt mig att iallafall lägga korten på bordet,vid givet tillfälle. lika bra att vara ärlig från start och kanske hjälper det mig en bit på vägen,som en knuff i rumpan? vill inte bli tagen förgivet,det är det värsta jag vet. intalar mig att det kommer bli bra,jag hoppas på det och vill man något tillräkligt mycket,då ser man fan till att det blir så !