honungens

 blääääääääääääääääääääääääääääää. helgen är äntligen slut. fick världens sur*ittastart på fredagen. blir ibland ruskigt trött på endel folk,snälla,snälla,snälla. vad hände med att ta egna initiativ? men jag hade mina tjejer i charken hela helgen,vi jobbade på så bra så allt blev skinande rent och matilda och jag körde duett idag och det var lungnaste på mycket länge. återigen har mina tankegångar dragits igång på högvarrv,blir alltid så såhär års,men nu har de kommit oftare och oftare och det måste ju betyda att jag måste göra någonting åt saken? jag vet att jag har några mål som jag är mycket inriktad på,även om jag vet att det är en bit kvar,men vad jag har i åtankarna skulle kanske tillochmed kunna ta mig närmre mitt mål? fan vad man är rädd ibland,verkligen livrädd för vad som kan tänkas vänta. men ska man leva så? det är ju tjusningen med livet att göra saker som tar en till andra platser och andra människor,och klar man ska satsa och våga,men samtidigt måste man kunna ha ett skyddsnät. det är jätteviktigt. iallafall för mig. jag är som person,jag kan inte släppa allt,trygghet är viktigt för mig.
söndagkväll och ensam. det känns väldigt tilltalande just nu,som sagt,mycket att tänka på. har bytt gardiner i köket,svarta spetts,jag vet.lite konstigt,och det tar nog ett tag att vänja mig,men de får allt hänga kvar. provade nyss min nya klänning. en lång,svart axelbandslös skönhet. kanske sommaren är slut,men i vinter väntar en utlandsresa och då kommer den bli perfekt! nu ska jag sätta mig ner och skiva ett mejl,ett viktigt mejl,som jag hoppas ska ge mig de svaren jag hoppas på,en hjälp på vägen,en spark i rumpan !