honungens

Ett avsnitt av Plura,ett tåg fullproppat av hemresande,pappa står vid tåget och väntar med bilen. En söndagsångest light ligger och trycker,känner en viss oro och längtan,längtan efter något mer som jag inte riktigt vet,men som är inom räckhåll. Mando diaos Strövtåg i hembygd är to die for. Får sånna känslor som bubblar upp. Av vemod och kärlek till nära och kära. En gammal och trött vän som inte är sig själv längre.Sörjer sommaren men längtar ändå efter julstök och mys,men jag vet att jag kommer få ångra det djupt.
Igår blev det en utekväll med mina käresta vänner,en underbar sambo och hans andra hälft Johan. Bowling där jag och käresta hade noll att hämta,en god middag och dryck i överflöd.Tog oss till Söder och Imperiet där Neil spela,grym som vanligt. Gratis drinkar och fireballs. Han spela min favoritlåt,fick sånt enormt rus,ville ta in allt, atmosfären, människorna,fotografera minnet i huvudet.Prata relationer med killar,det är nåt speciellt över det,som att vi menar och känner samma,fast att nå dit och kommunicera,är så olika. Kvinnor och män. Antar,eller vet att jag kan skatta mig lycklig,en av de finaste,Han med stort H,är min. I natt på väg hem fick jag skratta så som det var länge sen sist jag gjorde,så magen värker,men jag kunde inte sluta,den mest fantastiska känslan just då,i det ögonblicket just där och då. Kan ibland undra varför folk sätter upp fasader,precis som jag själv? Jag vill så mycket mer än det jag är men håller mig tillbaka. Komplimangerna igår gick inte att ta in,de slår jag ifrån mig på en gång,med ett skämt eller byte av samtal. fortfarande,just i den situationen är jag tillbaka på högstadiet. En liten grå mus.
Jag en form av sorg över mig. Oavsett situation eller relation, dag, natt, vardag, helg. Jag vet som sagt att det finns så mycket mer för mig,men jag vågar inte riktigt,hur skaffar jag mig stake? När det värsta jag vet är när folk säger till mig vad jag kan och bör göra?

1 oktober imorgon. Ska göra det till det bästa oktober. Fuck yeah.