Dark

tänk att man kan känna sig så ensam i ett rum fullt av människor,kända ansikten mestadels och en av dom är den du älskar mest. Och ändå känna sig som den ensammaste i världen. ikväll kände jag mig som den minsta människan i hela världen. hur jag än ansträngde mig så fick jag inte till det. fanns ingen trygghet och ingen eller inget att luta sig mot. har aldrig varit den mest sociala,och svårt att släppa folk inpå,när jag inte får nån feedback tar jag gärna ett steg bakåt och blir istället reserverad,på gott och ont. och börjar alltid ifrågasätta mig själv? Varför skulle nån tycka om mig? ikväll orkade jag inte,kan inte svara på varför,men nu när jag är ensam känner jag mig trygg..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0